SADE OCH JAPANEN

Bo I. Cavefors

SADE OCH JAPANEN

Ett drama, en monolog inspirerad av Yukio Mishimas drama Markisinnan de Sade.

Rollen spelas av naken man med piska.

Texten nedan är sista delen av en längre monolog som i sin tur är ett sammandrag av dramat Sade och Japanen, som publiceras våren 2006 tillsammans med Den Spetälske i staden Aosta, Uppror i Kasban samt ett omfattande material kring föreställningen om den spetälskes, officerens och berättarens verksamheter i Aosta. Förlag: Hammarströms. Boktitel: Teater Dekadans. 3 dramer. Volymen innehåller även ett försök till definition av begreppet teater dekadans av Cavefors samt ett synnerligen intressant förord av Hans T. Sternudd.

- - -

Jag insåg att elden, att ljusen jag höll i mina händer, motsvarade spikarna som fäste vår Herre vid Korset. Och jag insåg vilka män Markisen och japanen verkligen är, att de båda är jag, att de är utan skuld, att de är rena och obefläckade, att de är fria och obekanta med världens lagar och normer och bara förlitar sig på Guds nåd. Tja, det är exakt som Marilyn Monroe brukade säga… …Marilyn Monroe, säger du och ser dum ut!!! Exactly, darling. Marilyn Monroe brukade alltid säga att "Hela den här idén med att DÖMA folk är crazy. Vi gör ju bara vad vi måste göra. Och vi BETALAR ett pris för det… Vi är inte ett dugg bättre än vi KAN vara. Och vill någon bli bättre ändå - åkej, sluta upp att döma folk då!". Markisen och japanen sträcker ut sina händer till världen och till Gud, de visar att det finns det onda och att det finns det goda. Med fingertopparna vidrör de evigheten och de eviga sanningarna. De reser stegen mot himlen. Jag glömmer aldrig hans vita och välformade händer, som en kvinnas händer. När han drar av sig järnhandskarna får också de fattigaste, fulaste och mest föraktade människorna, mod, och följer honom ut på slagfältet, ut i striden mot förnedrning, avund och skam. Med Japanen i släptåg flyger han på moln mot himlen. Deras iskalla järnhandskar, deras svidande piskor förvandlar blodfläckade tistlar till vita liljor. Deras blodbestänkta vita hästar spänner bringorna som bågar mot himlens kors. Himlen rämnar och det heliga ljuset bländar de förslavade, de förnedrade.
- - -

Copyright©Bo I. Cavefors, 2006.