TERROR OCH SVEK

Bo I. Cavefors

TERROR OCH SVEK - ETT VÄSTERLÄNDSKT DILEMMA

Artikeln tidigare publicerad i tidskriften Svarta Fanor 2003, samt i boken Kulturopium, Johan Hammarströms förlag 2004.

Otto von Habsburg, som tillhör en släkt som under århundraden, och ej endast sedan den 11 september 2001, kämpat med problemet islam, menar att "det är inte religiösa människor som är terrorister", det vill säga: skyll inte på islam när den liberalkapitalistiska västvärlden får problem med människor och regimer i Afrika och Asien. Kanske var terrorattackerna mot WTC i NY och Pentagon i Washington i viss mån vår egen skuld!

Vad von Habsburg menar är att det är av stort värde att ha kännedom om den historiska sanningen om gamla imperier och om imperiers fall, inför en framtid där krassa möjligheter blandas med drömmar om Världsherravälde, om Den Enda Supermakten, om ett nyrevolutionärt kristet fundamentalistiskt USA i ohelig allians med Moonrörelsen, israeliska aktivister (Lieberman) och allmänt extrema maktpolitiker som Huntington och Brzeiniski, förespråkare för ett "heligt krig" mot islam. Vilka medel kan vara användbara som vilseledande manövrer inför en sådan kamp? Vilka provokationer är inte tänkbara inför sådana utmaningar?

Även små nationer som Sverige formar tyvärr sin historia och sin kultur efter ett apokalyptiskt mönster av stormaktspolitiska ambitioner; idag under EU:s skyddsparaply.

Det är mot den bakgrunden man måste se att politiker och publicister även i Sverige talar om ett Liberalutopia där Jesus Kristus förvisats till platsen som ett tvåtusenårigt museiföremål, för att lämna fritt spelrum för den politiska kampen om egna löneförmåner och frid inom stormaktssfärens gränser. Det hela påminner om den situation som fick Jesus Kristus att driva månglarna ut ur den tidens tempel, som även det lades - likt dagens mammontempel - i grus och aska.

Med bullerochbång och en pinsamt enfaldig retorik (upphöjd till statsvisdom av en del svenska ledarskribenter och av Alf Svensson i en krönika i SDS (02.11.01)) har USA:s president, George W. Bush - med hjälp av Storbritanniens nye Gladstone, Tony Blair - skapat en "internationell allians mot terrorn", mobiliserat medier, armé, flyg, flotta och spaningsatelliter och partiledare, för att starta två krig inom loppet av ett par år. Vad gäller Afghanistan insåg Bush inte, trots tre månaders intensivt bombardemang, att snitsiga krigsfartyg, Cruise Missiles och F-16 på lång sikt inte har en chans mot de vapen som dagens och morgondagens krig kommer att föras med, knivar, bajonetter, sprängladdningar och mental terror. Den sortens motståndskamp har ännu inte påbörjats i Irak, men efterhand landets lokala krigsherrar återvänt från exilerna kommer man visserligen försöka slå ihjäl varandra, men det finns en fiende som förenar dem alla, den tvåhövdade hydran Bush/Blair.

I Afghanistan, som blir alltmer hermetiskt tillslutet för att det amerikanska misslyckandet inte skall kablas ut över världen i alltför skrämmande doser, har talibanernas hårdföra enheter, sammanförda till Al Qaida-brigaden 055, där en av de högsta cheferna är specialisten på biologisk krigföring, Subhi Abu Setta och utbildningsledare är en amerikan, Ali Muhammed, fd elitsoldat från Green Berets, reorganiserats. Åtskilliga amerikanska elitsoldater har växlat front, men det lär bli svårt för de hemliga militärdomstolarna att lista ut vilka pensionerade grönabaskrar som stödjer den islamska kampen mot västerländskt fundamentalistisk marknadsekonomi och dekadens.

Inom 055 förenas två generationer högt kvalificerade terrorister, dels de som under åttiotalet utbildades av västmakterna för att ingå i skilda specialstyrkor, och dels de som på grund av krigsskador istället för att aktivt delta i kampen utbildar nya generationer av stridsvilliga ungdomar. Det totala antalet insatsberedda män, är okänt. Det kan röra sig från 500 till några tusen ungdomar som förutom att ha tagit sig in i Afghanistan också finns i Egypten, Saudi-Arabien, Jordanien, Kenya och Algeriet, Kashmir, Somalia, Tschetschenien och Indonesien. Under senare tid har också de oppositionella iranska Mudschahe-din-e Chalq fått utbildningshjälp av 055, vilket oroar regimen i Teheran.

Brigaden 055 är inte en militär enhet i klassisk mening utan kämpar i små grupper inom större taliban-enheter. Enligt västlig militär uppskattning kan trettio soldater från 055 hålla ettusen soldater från "nordalliansen" i schack. Det är högst troligt att talibanernas taktik att locka nordalliansen och deras vänner från väst in i ett mycket långvarigt gerillakrig, kommer att lyckas. Vem kommer att lida mest? Tja, inte är det presidenter och andra politiker i västvärlden.

+ + +

I ett av sina alltför många tal talade Bush om att krigen han initierat förs mot "frihetens fiender", och menade med detta att världen måste inse att frihet är detsamma som den form av "the American way of life" han själv lever hemma på Texasranchen. Varför var i så fall självmordsflygarna mer intresserade av att rasera TWC än att halshugga Frihetsgudinnan? Troligen är det istället så att terroristerna ville statuera exempel på den amerikanska dubbelmoral där man med en ängels tonfall talar om "frihet" och med Lucifers röst och förmåga till aktiv handling sedan decennier stöder diktaturer och envåldshärskare i samtliga världsdelar. Det är det von Habsburg menar när han föreslår att vi rannsakar våra egna samveten och inte kastar all skuld på islam. Sanningen är den att regeringen i Washington och regeringar överallt i den demokratiska världen, har använt, använder och kommer att använda hotet från verklig eller förment terrorism för att inskränka de egna undersåtarnas medborgerliga fri- och rättigheter, för att avskeda arbetare och tjänstemän och för att försvåra tillvaron för etniska och religiösa minoriteter.

Det är absurt när Bush och hans eftersägare i västerländska medier tror att man kan fördriva våld med våld. Den tyska katolska biskopskonferensen såg sanningen i vitögat redan några dagar efter den 11 september när man vid ett möte i Fulda konstaterade - som Påven och ett flertal kardinaler hävdade redan den 12 september 2001 och därefter ihärdigt upprepat - att "västvärlden måste lära känna islam bättre". Biskopskonferensens ordförande, kardinalen Lehmann, påpekade att även teologen och kardinalen Nikolaus av Kues, efter osmanernas erövring av Konstantinopel år 1453, krävde att den västerländska kristenheten måste lära sig leva med islam.

Har något skett under 550 år?

Knappast. Ej heller i Sverige, som istället blivit ett tyst och skrämt land. Vem tycker om bomber, sa Lindh när Kabul bombades. I krig dödas människor, fortsatte Lindh. Vi står på USA:s sida, sa Persson när det var Afghanistan som stod på Washingtons agenda, och menade att Persson stod på USA:s sida. Sedan dess har ju en del hänt. I och med att Bush&Blair kastat sig över Irak har kriget kommit obehagligt nära Europa. Faktiskt mycket närmare nu än när diktatorn i Bagdad satt på tronen och skramlade med vapen som endast Bush&Blair uppfattade som verkliga. Och denne Blair! Som britt borde han kunna sitt eget lands historia om katastrofer i Afghanistan och i större delen av arabvärlden. Har Storbritannien med äran i behåll kunnat dra sig ur en enda väpnad konflikt i Mellanöstern, under de senaste etthundrafemtio åren? T.E.Lawrence låter hälsa. Churchill släcker cigarren.

Bomber är obehagliga, människor dör i krig, sa Lindh. Öga för öga. Det gäller att hämnas terrorattackerna mot WTC och Pentagon. Men vem skall hämnas Perssons och de övriga alliansmedlemmarnas mördarbomber mot afghanerna? Glöm icke att medlemskapet i den alliansen ej har sagts upp av Persson&Lindh.

I båda de USA-ledda krigskampanjerna deltog och deltar, till synes utan större moraliska betänkligheter, svensk press med ledarskribenter och politiska kommentatorer, utan undantag, nästan. Undantaget är ledarkommentarerna i den socialdemokratiska Aftonbladet. Ser vi början till en avgörande intern partiuppgörelse mellan de krafter inom socialdemokratin som vill föra en radikal och människovärdig politik och de dunkla krafter som för partiet in i det liberala träsket och som vill ännu hårdare binda upp partiet till den globala nya världsordning som utgår från Washington. Är Persson trovärdig när han "fördömer" USA:s och Storbritanniens inmarsch i Irak? Knappast. Handel och kultur, transaktioner och diplomati, pågår som vanligt. "Fördömandet" är ord utan handling, utan innehåll.

Journalisterna håller marschtakten. Man vandrar efter order, i gravlik tystnad! Vems order?

Redaktören för tidskriften Smedjan, liberalen Carl Rudbeck skrev i sin krönika i SDS (19.11.01) att "det finns ett islam" som gör muslimer till terrorister. Sålunda: bortemot en miljard presumtiva terrorister är strategiskt utplacerade på jordklotet! Det är det man alltid anat, att sann liberalism är detsamma som oförmåga till självkännedom. Finns det inte något i liberalismen som gör liberaler till marknadsterrorister?

Vad tjänar det till att med Baby-Bushs ord "röka ut" bin Laden, när hundratals miljoner muslimer står i kö för att ta upp den sotbrända manteln?

Vore det inte bättre att använda samma resurser som nu gödslas på vapenindustrin, till att eliminera orsakerna till terrorism?

Skadeglädjen kände inga gränser när journalister som Per T. Ohlsson (SDS) och Staffan Heimersson (Aftonbladet!) jublade över att den minst onda av två onda regimer tagit makten i Afghanistans huvudstad Kabul. Visserligen tvingade de fundamentalistiska kalibanerna kvinnorna bära slöja och pojkarna att bära långbyxor vid fotbollsspel, men minnet av de nu återvändande banditernas och smugglarnas tidigare maktperiod i Kabul, förskräcker: vardagens normalitet för kvinnor var under "alliansens" regim att förnedras, misshandlas och våldtas. Det mönstret upprepas idag. Det är dessa våldtäktsmän som idag med USA:s och Storbritanniens effektiva hjälp åter tagit makten i Kabul. Det är åter tillåtet att "gifta bort", dvs sälja nioåriga flickor till gamla gubbar.

Var finns idag - när USA blåser nytt liv i gamla militärdomstolar - de svenska demokratiska politiker och andra liberaler av alla kulörer, Persson och Svensson och Lundgren och och och…, som plötsligt blivit tysta, mycket tysta när det gäller tal om mänskliga rättigheter, människovärde, osv? Varför hörs inga protestrop från Sveriges Författarförbund, LO, enskilda fackföreningar, PEN-klubben? Bland kristna ledare är det endast den svenska ärkebiskopen som talat klarspråk. I London, Paris, Rom och Berlin demonstrerar miljontals människor. Vad säger Carl Rudbeck? På det inofficiella amerikanska generalkonsulatet vid Sydsvenskans ledaravdening, är det dödstyst. Kanske är det dags att förlåta Slobodan Milošević - som en gång i tiden, precis som Saddam Hussein och talibanerna, tillhörde USA:s vänkrets - och använda hans erfarenheter som vägröjare för det kulturernas krig som George W. och Gladstone Tony bedriver i Afghanistan och i Irak? Även Slobodan var en hejare på att slå ihjäl muslimer.

Det blir intressant se hur motståndet mot ockupationen av Irak kommer att organiseras av irakier som inte flydde utan stannade kvar och härdade ut även under diktatorns tid. De afghanistanska talibanernas strategi är uppenbarligen överlägsen sådan makt som mer bygger på omfång än på innehåll: att USA:s stridsenheter i huvudsak består av andraklassigt sodatmaterial är knappast någon hemlighet.

Terrorattackerna mot WTC och Pentagon visar på en ny form av krig, det globaliserade inbördeskriget, jämförbart med ett partisankrig. Alliansens militära aktioner inne i Afghanistan och Irak kommer stärka känslan hos hundratals miljoner människor - ej endast muslimer - att de utsättes för en ny form av kolonialism och förtryck. Exempelvis: vad betyder det för Nigerias nationella säkerhet när unga män tvingas ut i krig som icke är deras? Hur reagerar de svarta muslimerna? Lever Malcom X?

"De gamla antifascisterna har blivit de nya fascisterna", skrev Pier Paolo Pasolini. Ernst Jünger talar om samma solidaritet som Pasolini, men kallar den för "preussisk anarkism". Det är en solidaritet som uppnås genom "hjärtats imperativ". Vad som krävs för att nå fram till detta är en vilja att knyta människor närmare historien därför att där finns en religiös och apolitisk uppfattning om världens och om människans Vara. Dagens politiker och massmedier relativerar människans existens. De demokratiska moralbegreppen har även i Sverige urholkats och lett fram till en av samhällets ledande institutioner sanktionerad moraluppfattning som sällan tar hänsyn till människans krav och möjligheter. Människors grundläggande känslor och behov, mod, religion, traditioner, olika former av sexualitet, karisma, osv, accepteras visserligen på ett formellt plan men förkastas och förhånas i den reella vardagen. I dagens maktmonopol ställes medborgaren framför människan, självförverkligande befrämjas, självidentifiering förkastas.

Den elit som varje framgångsrikt samhälle är i behov av bör tjäna självidentiferingens moralkodex, leva i munklik fattigdom och se till att staten har det avgörande inflytandet över viktiga samhällsområden, tex penningmarknaden. Detta innebär att kapitalism och privategendom minimeras. Hos politiker som är totalt aningslösa om vad solidaritet innebär betraktas naturligtvis sådana ideal som löjliga. Så länge politiker och andra maktens matadorer saknar denna vilja till insikt om att makt skall användas för att tjäna andra, kommer de människor som blir utnyttjade, diskriminerade, förrådda, smädade, att gripa till det enda vapen som står dem till buds: terror.


Copyright©Bo I.Cavefors, Malmö 2003, 2005.