(1491 - 1556)
TEXTER
Brev från
Ignatius av Loyola
till
Francisco de Xavier
Jesus.
Kristus, vår Herres stora nåd och eviga kärlek är alltid med oss och till vår hjälp.
Älskade Broder i vår Herre. Detta år har vi inte fått det brev från Er, som Ni, det vet vi, skrivit till oss från Japan, men som kvarhållits i Portugal. Trots detta glädjer vi oss mycket i Herren över att Ni tillfrisknat och att Ni öppnat dörren för evangeliets förkunnelse i detta område. Må sedan så ske att alla folk för vilka Ni öppnat dörren, kommer bort från vantron och fram till bekännelsen av Jesus Kristus, vår frälsning, så att deras själar räddas. Amen.
Sällskapets verksamhet, som endast går ut på att tjäna Guds vilja, gör framsteg och expanderar överallt inom Kristenheten; Han betjänar sig av de obetydligaste verktyg, som utan egen förmåga helt litar till Honom, Han som är upphov till allt gott.
Vad gäller andra spörsmål hänvisar jag till magister Polanco; detta brev har endast till syfte att Ni skall veta att jag fortfarande befinner mig i det sorgliga livet.
Må det vara möjligt för dem, de för vilka det eviga livet är allt, det sanna livet, att ta emot Hans nåd, så att vi alltid känner Hans heliga vilja och sedan till alla delar uppfyller den.
Rom den 31 januari 1552.
I allt och för alltid Er, i vår Herre.
Ignatio.
Målet
När jag siktar mot målet för alla mina verksamheter, som skall vara att lovprisa Gud, för min räddnings skull, skall jag varken antaga eller avböja den omstridda saken, inte känna böjelse för den utan helst bli svävande i jämviktens medelpunkt för att därigenom med hjärtat vara beredd att bege mig till den sida jag övertygats om är mest ägnad för den gudomliga äran och min räddning.
Andliga övningar, nr.179. Versio Vulgata, Rom 1548.
SE! – hur alla gåvor och färdigheter kommer från Himlen, som, till exempel, makt, rättvisa, godhet, kunskap och – inom klart avgränsade områden – all annan mänsklig fullkomning, vilket allt kommer från den oändliga godhetens skatt, som ljuset kommer från solen och vattnet ur källan.
Andliga övningar, nr.237. Versio vulgata, Rom 1548.
Man skall bedja om nåden att söka efter och välja det som är det mest angenäma för såväl Gud som för mig. Människan har stundtals den falska åstundan att samtidigt vara beredd att såväl avstå ifrån som att behålla saken, utifrån om hon efter Guds skarpa blick eller efter förnuftets diktat tror sig förstå vad som är tjänligt vid lovprisningen av Gud. Men hon skall lämna allt sådant ur räkningen och inte bry sig om några andra skäl än att undersöka och efterforska förnuftet och längtan efter den gudomliga lovprisningen, för att besluta om hon skall avstå ifrån saken eller behålla den.
Andliga övningar, nr.155. Versio Vulgata, Rom 1548.
Om att träffa ett val
För att göra ett gott val, är det vår skyldighet att med oförfalskade och klara ögon inse till vad vi är skapade, nämligen till att lovprisa Gud och till vår egen räddning. Därför skall endast sådana val ske vilka leder till de nämnda målen, eftersom medlen alltid är underordnade målet och inte målet underordnat medlen. Av detta skäl går de vilse vilka först väljer sig en hustru, en kyrklig uppgift eller ett prebende för att först därefter besluta sig för att tjäna Gud, eftersom de sätter mål och medel i felaktig ordning och aldrig söker Gud på den raka vägen utan på den felaktiga vägen, där de försöker nå honom med galna förutsättningar. Istället skall man agera på det motsatta sättet i det att man först ställer framför sig målet och därefter väljer en hustru eller en prästerlig värdighet och andra ting, om sådana anbefalles, i det man inordnar sig under det tidigare nämnda målet. Därför får ingenting lura oss till att använda något som helst medel eller göra avvikelser, om vi inte först är förvissade om att lovprisningen av Gud och vår räddning fi nns med i kalkylen.
Andliga övningar, nr.169. Versio Vulgata, Rom 1548.
Sättet för allmän självrannsakan
Den första punkten: att tacka Herren vår Gud för de mottagna välgärningarna. Den andra: att vi enträget må be om nåden att känna igen och driva ut synden. Den tredje: att utkräva räkenskap för själens begångna synder under den förlupna dagen, alltsedan vi steg upp, och tänka igenom: först om avsikten, sedan över talet och över handlandet,just i densamma ordning som angivits vad gäller självrannsakan. Den fjärde: be om förlåtelse för förseelserna. Den femte: att be om bättring genom Guds nåd och, efter allt vad som sagts, be bönen till Herren Gud, Fader Vår.
Andliga övningar, nr.43. Versio Vulgata, Rom 1548.
Två sätt genom vilka man med tanken kan begå en dödssynd
För det första om man på något sätt godkänner tanken på synd; För det andra om synden omsättes i handling: av tre skäl väger det andra sättet tyngre än det första, nämlingen därför att den tar längre tid, därför att den kräver ett mer aktivt agerande och, slutligen, därför att även andra skadas av handlingen.
Andliga övningar, nr.36 & 37. Versio Vulgata, Rom 1548.
Allmän samvetsrannsakan som är mycket nyttig för att rena själen och för att bikta synden
Emellertid syndar den människa endast lätt eller milt, sedan tanken på en dödssynd uppkommit, som dröjer en aning för att lyssna till den; eller hon som i flykten låter sig dragas med av en sinnets förlustelse eller som känner sig övergiven när hon avvisar en sådan tanke.
Andliga övningar, nr.35. Versio Vulgata, Rom 1548.
Om att lovprisa Herren vår Gud
Människan är skapad för att lovprisa och förhärliga Herren vår Gud, och att, genom att tjäna Honom, till slut rädda sin själ. Övriga ting på jorden har skapats för människans skull för att hon skall använda dem för att uppnå avsikten med skapelsen. Av detta följer att man skall använda sig av dem eller avhålla sig ifrån dem i den utsträckning de bidrager till eller förhindrar att man uppnår avsikten. Därför måste vi förhålla oss gentemot alla skapade ting utan att göra åtskillnad – så långt det är möjligt för oss genom vår fria vilja och att det icke är förbjudet – så att vi, vad på oss ankommer: inte önskar oss hälsa mer än sjukdom; inte rikedom mer än fattigdom; inte ära mer än förakt; inte ett långt liv mer än ett kort liv. Tvärtom är det angeläget att av allt det som är tillgängligt välja och sträva efter sådant som leder till avsikten.
Andliga övningar, nr.23. Versio Vulgata, Rom 1548.
Angående avsikten
Till något förtjänstfullt förvandlas på två vägar en ond tanke som utifrån träder in på området svåra synder, om vilka här talas: för det första när den inbjuder till att begå en dödlig förbrytelse, men att den genom motstånd omgående övervinnes; för det andra når man åter och åter tillbakavisar en sådan ond inbjudan men den trots detta återkommer och människan framhärdar att stå emot den till dess att den helt besegrats. En sådan segers förtjänster är större än alla andra segrars förtjänster.
Andliga övningar, nr.33 & 34. Versio Vulgata, Rom 1548.
För att vår Herre och skapare…
För att vår Herre och Skapare själv skall kunna verka i sin skapelse, måste man, om detta skall bli möjligt, på alla sätt och med all kraft bemöda sig om det motsatta mot ett oordnat sätt, det vill säga att själen, när man söker ett ämbete eller en försörjning, i mindre utsträckning strävar efter och känner böjelse för att uppnå egna fördelar och världsliga mål, än för den gudomliga äran och själarnas välgång. Strävan måste vara att uppnå det motsatta genom ideliga böner och fromma övningar där man ber om att eftersträva det motsatta med hjälp av Guds godhet genom att överlämna hjärtat till Gud så att man vad gäller detta ämbete eller denna försörjning eller vad det nu vara mån de, om inte Gud redan dessförinnan helt förändrat själens oordnade strävan så att man överhuvudtaget inte av andra skäl än att förhärliga och ära Gud, strävar efter något eller äger något.
Andliga övningar, nr.16. Versio Vulgatan, Rom 1548.
Nyttjandet av generalbikt och kommunion
Genom den frivilliga generalbikten erhåller man bland annat dessa tre fördelar: För det första: även om vi biktar minst en gång per år och en generalbikt ingalunda är förpliktigande, uppstår dock för den som avlägger en sådan, många fördelar och förtjänster, och detta just på grund av smärtan över synderna och det tidigare livets gudlöshet, som man då känner av kraftigt; För det andra: därför att man på grund av denna själens självkännedom mycket tydligare än tidigare genomskådar gudlöshetens och syndens natur, för att på så sätt vinna ytterligare fördelar och förtjänster; För det tredje: därför att det nu en gång är så att en människa som biktar på rätt sätt, är förberedd att ta emot eukaristin på ett riktigare sätt, vilket i allmänhet leder till att hon tar avstånd från synden och bidrager till att erhålla, men även förmera, den erhållna nåden.
Andliga övningar, nr.44. Versio Vulgata, Rom 1584.
Vi ber om Guds nåd så att alla våra krafter och gärningar öppet sker till Hans ära och lovprisning.
Andliga övningar, nr.46. Versio Vulgata, Rom 1548.
+
Ignatius av Loyola-texterna i översättning från latin & tyska av Bo I. Cavefors.
Copyright©Bo I. Cavefors, 2006.
Posts
No comments:
Post a Comment