PANEUROPA OM TERRORISM OCH LEGITIMT MOTSTÅND

PANEUROPA ÖSTERREICH ger ut en stundtals mycket intressant tidskrift, Paneuropa. I senaste numret (11-12/2005) skriver Stephan Baier om relationerna, eller snarare om bristen på normala relationer, mellan Europeiska Unionen och de nordafrikanska länderna. Som exempel nämner Baier den misslyckade Barcelonakonferensen som helt nonchalerades av de icke-europeiska ländernas statschefer. Endast Abbas och Erdogan, som förmodligen inte vågade tacka nej, kom!

Processen i Barcelona blev, som alla vet, ett fiasko: Blairs sedvanliga "visioner" om hur "terrorismen" skall hanteras, bekämpas, gick inte hem ens hos hans mest ståndaktiga tennsoldater på hemmaplan.

Varför är relationerna så usla mellan EU och länderna på andra sidan Medelhavet? Baier menar med all rätt att man inom EU - och naturligtvis i USA - ännu inte insett att vad som av den ene uppfattas som terrorism, av den andra kan accepteras som legitimt motstånd. Baier skriver: "Den som känner främre orienten och det islamska nordafrika vet att det västliga inflytandet på de kulturella, handelspolitiska, politiska och militära områdena inom breda befolkningsskikt betraktas som aggression. Flertalet araber är övertygade om att västvärlden - tidigare britter och fransmän, idag USA - ekonomiskt plundrar och, om politiskt nödvändigt, militärt undertrycker deras länder. För sådana åsikter finns det förvisso åtskilliga fakta."

Baier fortsätter: "Ingen egyptier ser Napoleons invasion 1798 och britternas invasion 1882, som befrielse. Fransmännens maktövertagande i Algeriet 1830, i Tunisien 1881 och 1911 i Marocko, har ingen glömt, lika litet som man förlåtit fransmännens och britternas framfart från 1918 i de delar de tog över efter det ottomanska riket fall: Syrien, Libanon, Irak, Jordanien, Palestina. Idag är det framför allt två skäl till att islamsk terror av många muslimer uppfattas som legitimt motstånd: Palestinafrågan och Washingtons politiska och militärpolitiska inflytande i hela regionen."

Alltsedan den än idag i den arabiska världen politiskt inflytelserike frihetshjälten och krigaren Saladin framgångsrikt gjorde motstånd mot främmande ockupanter finns det i varje land en stor vålds- och "spela-under-täcket"-tradition. Baier: "Men också det öppna samarbetet med ockupanterna - av den ene betraktat som kooperation och av den andre som kollaboration - har tradition. Alltid fanns det de som lät sig väl arrangera med inkräktarna eftersom de på ena eller andra sättet tjänade på det, dock ej frihet och demokrati för land och människor, utan snarare politiskt inflytande för dem själva och deras klaner. Så uppfattas idag Karsai i Afghanistan och kurdledaren Talabani i Irak."

Av dessa skäl sker flertalet terroraktioner idag inte i New York, London eller Barcelona utan i Luxor, Djerba, Casablanca, Istanbul. Sharm el-Sheik, Bagdad, Mosul och Amman. Stephan Baier konstaterar: "Jene Staats- und Regierungschefs arabischer Länder, die autokratisch und mehr oder weniger brutal eine Machtübernahme islamistischer Kräfte in ihrem Land verhindern, erwarten sich nichts von patetischen Anti-Terror-Erklärungen aus Londoner Schreibstuben."