CH: EN SEGDRAGEN HISTORIA

Bok: Werner Schmidt C-H HERMANSSON. En politisk biografi. Leopard förlag 2005. Inb., 610 s.

Bo I. Cavefors

CH

Det maler på, sida upp och sida ner, sexhundratio sidor med redogörelser för politiska möten, protokoll, brevinnehåll, appeller. Werner Schmidts politiska biografi om CH, Carl-Henrik Hermansson, är bok man kastar sig över, ivrig att äntligen få ta del av vad som verkligen skedde bakom kulisserna när SKP förvandlades till VPK. Jag lägger ifrån mig boken, besviken: vilken tristess.

Schmidt inleder med en kristallklar redogörelse för miljön barnet och den unge idealisten CH fostrades i, lägre medelklass. Mellan raderna framgår också hur starkt CH påverkades, socialt och politiskt, av den vackra flicka han senare gifter sig med.

Biografin är ett ambitiöst arbete, säkerligen väl förankrat i god vetenskaplig forskning. Allt invändningsfritt, utåt sett. Men jag kan inte värja mig emot en känsla av partiskhet, att syftet med biografin i första hand är att rädda CH:s eftermäle, att dokumentera hur CH gav kommunismen "ett mänskligt ansikte", som det brukar heta, att han lyckades förvandla det gamla Moskvatrogna partiet till ett parti som inte kunde utestängas från de politiska samtal som förs i ljumt demokratisk anda. Socialdemokratiska och borgerlighetens partiledares förakt för Hagberg förvandlades till lismande inför Hermansson.

Allt som står i denna biografi återspeglar, förmodligen, verkligheten. Tyvärr. CH var kommunikativ och social. Men det politiska priset för partiets väljare blev att kommunisternas talesmän ställde in sig i ledet lojala jasägare, att man tvingades acceptera den liberala tågordningen om hur politik skall formas och bedrivas. VPK blev ett i raden av liberalt inriktade medelklasspartier. Med CH som partiledare kastades de sista resterna av det marxistiskt inriktade arbetarpartiet SKP ut i kulisserna.
Många beklagar att CH inte lyckades skapa ett allmänt vänsterinriktat parti som lika framgångsrikt som man lyckades med jongleriet i Danmark, kunde vädja till sympatisanter om stöd. Jag tycker man istället bör beklaga att CH med sin koncilianta framtoning inte skapade ett till tiden anpassat arbetarparti; jag menar vad som konkret ligger i begreppet "arbetarparti", ett parti för arbetare, för underklassen. Om så skett hade VPK och dagens VP fyllt en viktig funktion. CH-erans segdragna fortsättning blev en enda långdragen tragedi: Werners sömngångarparti och Schymans otroliga förmåga att dra löje över alltsammans.

I Schmidts biografi om CH framstår företrädarna, framför allt trion Hilding Hagberg, Fritjof Lager och John Takman, som bakåtsträvare och politiskt-ideologiskt cementerade i moskovitism och stalinism. Men detta gällde också för CH, när tiderna var sådana. Jag fann hos Hagberg, Lager och Takman en uppriktig vilja att tjäna sina väljare, beredda på att utsättas för spott och spe. De var dessutom klassmedvetna, inte beredda till kompromisser utfärdade med ett politiskt djungelspråk som var till intet förpliktigande. Till skillnad mot Schmidt menar jag att CH var en olycka för vänsterväljare som sökte sig till ett parti till vänster om socialdemokratin. De så kallade sextioåttorna, i stor utsträckning CH:s sympatisanter, blev, generellt sett, nittonhundratalets stora svikargeneration: de svek ideal, ambitioner och sig själva. När Lennart Berntson i Svenska Dagbladet (15.12.05) recenserar Schmidts bok, skriver han att den "är onekligen en av de sämre jag läst". Det är ett sanslöst omdöme, möjligt att avge endast utifrån en cementerat svart liberal position. CH-biografin är väl värd att läsa, men det tär på tålamodet att ta sig fram till sista sidan.

Vad som behövs är en biografi om den tidigare nämnda trion Hagberg-Lager-Takman, skriven av en ung forskare som inte har personliga minnen av den infekterade atmosfären från 1930-talet till 1960-talet.

Recensionen även publicerad i FOLKETiBILD / Kulturfront, nr. 1, 2006

Intressanta artiklar i samma nummer av FiB handlar bland annat om vapenbrödraskapet Israel/Sverige, om FN:s och Hammarskjölds delaktighet i mordet på Patrice Lumumba samt en intervju med Jonas Hassen Khemiri.

Copyright©Bo I. Cavefors, 2006