PER-JOHAN WILHELMSSON / TILL ERNST JÜNGER

Per-Johan Wilhelmsson

"DÅ TIGER MUSERNA..."

Till Ernst Jünger


en båt är ett - utanför
miraklet - det som sipprar
fram - och allt annat mister
trovärdigheten och jag tror
att havet är det som är under

bland dunkla gravar - där det
råder eld i marken - under där
det råder kuber - löften råder
ensamma av tyngd

+ + +

sådan tyngd lossar rep
det är illviljan från den grå luften
illviljan från det där susandet
jag såg en spindel kämpa i blåsten
och jag tittade noga och såg hur spindeln
kämpade i blåsten som en sjöman
kämpar sig ut mot båten en kall natt
för att låta sig begravas av meter

all omgivning i en hel bit historia
all tid låg inom synfältet - rycktes loss
som ett rep under marken
sprang där mot en natt
bortom sfärer - vi har
en aning om bortom

+ + +

den jag tröttades av såg
landskapen annorlunda
ropade på rivna händer - på revor
på frukt invid bröst om natte - att
bestrålas med
jag sökte ett helt folk att bestjäla

rak led av släkten som efterlöser mig
raka led - kuber - vätan under fötterna
horisonter linjer i arbetarhänder
och något mjukt att danas av

+ + +

det alldeles för muka
som kvinnans oändliga mjuka
kvinnokropp - som kvinnan - bär
med sig - och förtvinar med sig
i sitt eget svarta djup

den bottenlösa förgården är allt
och hästarna stirrar urfånigt
liksom tusen år gamla

+ + +

dödstysta stenrösen - berusning
av det som i dig är symbol

högt över himlen som brutna fågelvingar - seglar vi
som ett brott mot det som aldrig drabbas
som ett brott i en hög ton där du viskar till en kropp
som en distans alldeles intill gatlyktan - gatlyktans
förbannade sken på nattbilden
på dig tror jag mitt i den blänkande svärtan
och det låter inte klokt men jag har sett mig själv
växa - låter högt som en gran fallen uppåt

+ + +

där - där - ett eldklot - en blixt
trampande fjäderstråk - dovhet
klockslagen - tick tack tackar

klockslagen fjädrar tulpaner
och de bryts inte av kylan
de är vana vid att leva i enkelhet

alla dessa obegripliga tankeströmmar
som detta sagda det finns trädgårdar av sanning
de timrade båtarna i hamnen
som luktar tjära
som tagit emot ristor - som varit
mer liv än varje penna
som varit bön och angrepp

+ + +

i bristen på skeende träder väggen bak
en lövskog
en tjärn utan början
där barnen leker
och där mödrarna fasar för
vad som kan hända
om någon snuddar
vid det ljudlösa

något sådant har aldrig funnits
och sanningen bortom former heter
vanligtvis vanvett - såsom en fantiserad
verklighet i drömmen

den grövsta lögnen - drömmen om att
pissa på världen från en flygplansvinge
att bli en ballong utan landsflykt

+ + +

något som kallas bil - bil
en sådan bil tutar kärlekssånger
nedanför

det ingen tillber är väggen - detta
hemman där sorlet stillnas - sången
stillnas - där sorlet inte är
dyrkansvärt - där ingen tillber
det som skall visa sig vara - en loge
en bit av någon skog - en gräns uppdragen
utanför ingen - land land som smakar folk
där en häst kan vara i vågrörelse - natt-
svart - nattsvart blänker den - dess
klotögon blänker evigt mörkt - blänker
hästögon

+ + +

hästögon blänker världen
du kan spegla dig och vara vem du vill
och se dig
med vem du vill
den heta bruna kroppen är mer
än den heta bruna kroppen och dess lukt
är trängsel av det alla tillber

+ + +

med tyngden från blankslipatnatthav
livet vill ha ett helt liv
att vaka över liv

för att finna sig behövdes något
uthärdas där

+ + +

jag säger rätt ut - vildheten
det uttråkade
det vilsna - aldrig bedövat - rätt ut
makten som trampar på mig
dyrkar jag


Tidigare publicerad i Svarta Fanor (1997:16/17/18)

Copyright©Per-Johan (Nilsson) Wilhelmsson, 1997, 2006