MANUEL JACOBSSON / LÅNGFREDAGENS TENEBRÆ

Manuel Jacobsson

(Långfredagens tenebræ)


tystnaden var inte kärleken
inte heller orden
de som sades
de som tegs bort
inte frälsningen som kom
obemärkt
och gick
utan att någonsin förändra livet

denna dag har fallit
skuggorna står fångna
och undan för undan dör vi bort
som ljusen
i det nakna kapellet
bestulet av själva minnet
av en gud
de släcks en efter en
av prästen vars hand är Kristus
som om han själv
stigit ned
drivit spiken längre in i köttet
in i korset
han finns inte mer

och jag kan inte gråta
inte känna smärta
över något annat än mig själv
idag sörjer jag mitt eget liv
det som gick till spillo
det som skingrades i trädgården

jag skulle ha ropat
jag skulle ha stannat kvar
jag skulle ha svurit och förbannat
även en förnekelse hade varit bättre
och jag tänker på honom som doppade brödet
någonting måste han ändå ha känt
någonting drev honom vidare
hans kyss var mer
än allt jag någonsin skulle kunna ge
han sade ändå: ”Rabbi”
men jag har ingenting att säga
och tystnaden var inte kärleken

en yrsel har kommit över mig
ingenting har jag ätit
ingenting kommer jag att äta
jag har svultit mig
men inte av kärlek
kärleken känner jag inte
för tystnaden var inte kärleken
det är av leda jag inte äter
jag orkar inte längre tugga
jag orkar inte längre
ta ditt ord i min mun


Copyright©Manuel Jacobsson 2006