CAVEFORS POSITION. NR. 1, NR. 2 & NR. 3 / NYA SVARTA FANOR / TEATER DEKADENS, M.FL. INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Foto: Thomas Dapper

POSITION NR. 1
fortsätter i
POSITION NR. 2
och
POSITION NR. 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
avseende POSITION NR.1, NR.2 & NR.3
(NOVEMBER 2005 - )


"naturligt och relevant..."

Abrahamsson, Carl
Porntraits. Reklam
Sexual Flamboyance. Reklam
Moscow (reklam)




Afghanistan: Upprop
Sverige ut ur Afghanistan!
Anonymus
The Queer History of Early Islam; Iran Murders Two Boys
Autonom
Survival
Unit

Ingeborg Bachmann : Briefe an Felician
Balde SJ, Jacobus [Jacob]
Själen till Näktergalen
Mårten Björk
Barnet som anark
Ohnmacht (reklam)
Wherever beyond the world
Varhelst utom världen

Cavefors, Bo I.
Intervjuer med Cavefors tillgängliga på Internet
+
À Dieu
agere contra
Korbinian Aigner om äpplen och päron
Allansson. Haven är hans hem. Recension av Ove Allanssons bok Den sorgsne trubaduren från Fogo
Alltid redo - om pojkars rätt till sexualitet
Anita Ekberg - Äntligen!
Anti #10 (reklam)
Anti #13 (reklam)
Antiparlamentarism
Aorta / Bang / Delp / Handke / Thörn (reklam)
arte con carne#4
Avgrundsjournalistik och parlamentarisk demokrati
Baader, Franz Xaver von
Francis Bacon (action med Martin Bladh)
Herman Bang
Befrielseteologin inaktuell?
Begravning i Napoli
Benn, Gottfried, i opassande kostym
Thomas Bernhards rekviem
Bernanos. Satans sol
Biff/ff
Ingmar Björkstén om smärtans kapital
Martin Bladh (reklam maj Malmö 2007)
Martin Bladh & Bo I. Cavefors: Tre grymt dekadenta offerdramer
...by all means... Tony Blair
Hemlig agent besöker Bagdad (Blair)
Bokutgivning. Fasta bokpriser eller ett kulturland i förfall / 1
Bokutgivning. Fasta bokpriser eller ett kulturland i förfall / 2
Bokutgivning. Varför bokutgivningen är som den är
Bring. Folkrättsexpert
Bush & Iraque - again
Bögarna som nazioffer
Böglobbyns interna smusslande
Böglobbyn, andra och sista delen...
Carl Schmitt
Magnus Carlbrings ouvertyr
Carl-Erik af Geijerstams Tankemöten
CAS, information
©Cave (reklam)
C.H.(Hermansson). En segdragen historia
Chu Yuan
Colombias studenter - nyhetstelegram
Den Spetälske i staden Aosta (de Maistre/Cavefors)
Deutschland Da Capo
Djävulens advokat - Jacques Vergés
Dissident #2 (reklam)
Duras om barnets rätt till kärlek / Cavefors om barnets rätt till sexualitet
Duras och Cavefors om barnets rätt till sexualitet / ny version
Torsten Ekboms experimentfält
Ernst Jünger
Ernst Jünger och maktens skuggor
Jüngers Sturm
Ernst Jünger - subtil jakt
Erotik en väg till Gud
Esterházy nedför Donau
Esther Haase. SexyBook
Europeisk nationalism
Evola. Den mest obegriplige av alla tiders orosandar?
Bertil Falk och sonetten
Fanzinerad…
Fattigdom som livsstil
Fidel Castro och Kristianstad
Fidel och fantasin
Fontane vid fronten...
Lars Forssell är död
Frankfurtskolans dogmatik
Fredrik den store - begravningen
Freuds farliga fröjder. Psykoanalys och pornografi. Recension av Trond Berg Eriksens bok Freuds retorikk
Friedrich Zarathustra Nietzsche
Frihet – London / Albedos – Geist. Självbiografiskt
Füssli, Riefenstahl och Nuba
Gatpojkar och gentlemen
Geist & Albedos. Frihet
Geist 8½ & Filiokus / Geist 9 (reklam)
George Steiner slåss för Gud och Konsten
Goebbels
Günter Grass, ett söndervittrat monument
Günter Grass krassa balansräkning
Greider i Pasolinis fotspår
Gud och fysikens lagar
Göran Printz-Påhlson och Jan Östergren
Hayek och Donose Cortés
Heidegger med hustru - ett filosofisk problem
Heidegren om Jünger
von Heidenstam och den Heliga Birgitta
Jimi Hendrix. Oskuldens smärta
Herbert List: Sorgligt men vackert
Hermann Hesse - mannen med den svarta manteln
Herre (bön)
Historiskt legala och legitima ryska intressen
Hitlers studenter
E.T.A. Hoffmann (Suhrkamp) (reklam)
Horace Engdahl - och rösten
Hunger
[Ett] Intellektuellt Storeuropa
Irak förr och nu - repris av repris av repr...
Irland. Tre böner
Italien, detta förfärliga land...
Jim Morrison - mer levande än död
Johanna Rosenqvist: Koeff Performance Archaeology (reklam)
Josef! Vaddå?
Journalist på schavotten
Journalisten och makten
Journalistikens kappvändare
Judas Iskariot och Caravaggio
Kalabaliken i Ordfront
Kastratens "vita röst"
Katarina Frostensson och ”dom”
Christer Kihlmans släktkrönika
Klassiker
Heinrich von Kleist: Dödens romantiker
Heinrich von Kleist: Kärlekenoch döden (på norsk)
Knut Hamsun. Att så och skörda markens gröda
Kronprins Rudolf i orienten
Kronprinsessan och ”pojkvännen”. Språkvård
Kultur. Vill vi vandra den romerska vägen?
Kulturen, Ny Tidning (reklam)
Kulturen #3 (reklam)
Kulturen #5 2007 (reklam)
Kulturkritik, ny tidskrift (reklam)
Kulturkritik #2-2007 (reklam)
Kunst-Anschluss (Österreich)
Kunsten å overleve
Stig Larssons striptease
Leif Elggren: Genealogy (reklam)
Leif Elggren: 45 Minutes From Underneath The Beds (reklam)
Liberty and Equality
Lichtenberg - åskledaren
Lie om gygror och andra kacklare
Tage Lindbom
Lundius och Alfio Scandurra
Klas Lundström: Ny diktsamling (reklam)
Lyrikvännen - ny regim
Madonna - exhibitionisten
Mann: Thomas, Golo och Klaus (se även: Thomas Mann)
Markisens skuggor
Marockanen i nattens jakt samt några kommentarer till Per Wizéns bild The Hunt
Masaier: se Staffan Beckman
Michele Masucci 2007 (reklam)
Maurice Blanchot och döden
Max Ernst i väntan på Paradiset
Medeltida justitiemord
Har vi de medier vi förtjänar?
Michael Kohlhaas och det nihilistiska helvetet
MIX NYC, may, june, july 2007 (reklam)
Mohamed Ali
Murphy, G. Ronald, S.J.: The Holy Grail (reklam)Mussolini
Heiner Müller och livslögnen
Bitskt tandlösa Münchenkrokodiler
Människan som minisugga
Mästaren Mao och den rosa konsten eller Rorsmannens persikor
Naken konst. Vad är pornografi?
Skitiga glorior modell Nederländerna
Niccolò Vulcano och retorik
Nobuyoshi Araki
Thomas Nydahl och posörerna
Anders Olssons lysande upplysning
Ondit #1 (reklam)
Ondska och det goda onda
Paul Klee på väg över Styx
Per-Eric Söders bok om Stalingrad (reklam)
Per Wizéns bild The Hunt samt Marockanen i nattens jakt (självbiografiskt)
Peter Handkes långsamma motstånd mot tiden
Peter Handke och jukeboxen
Peter Handke om trötthet i Ingenmansbukten
Peter Lucas Erixon - Hemlandet
Peter Nisser. Vi är vittklädda djur
Peter Rosei: Der Mann der sterben wollte...
Pi
Pier Paolo Pasolini
Pier Paolo Pasolini: utdrag ur Petrolio (övers.)
Polanco, 4-2006 (reklam)
post scriptum 1-2/2006 (reklam)
post scriptum 3-4/2006 (reklam)
Pär Thörn i Paviljongen
Pär Thörn Medborgare (reklam)
Pär Thörn Stockholm i Fågelperspektiv (reklam)
Pär Thörn i Tangopalatset (reklam)
Queerlitteraturdagen i Göteborg 2007
Queerlitteraturföredragsdebatten fortsätter
Queerlitteraturdebatten / Några bloggreflektioner
raf:texte (reklam)
Reklam, propaganda, Platon, jeans och vickande rumpor. Reklamens förföriska konster
Revolutionärt?
Rommel och fågelsång. Självbiografiskt
Rumsfeld andas ut?
Sade och Japanen. Reklam
Sade och Japanen
Sade och Japanen. Monolog
Sade och Japanen. Monolog - Utdrag
Sado-masochism alternativt det androgyna
Antoine de Saint-Exupéry
Samburus: se Staffan Beckman
Samurajestetik
Sarah Kirsch
Schweiz - bilder från byn
Schottenius om Ekman
Schulenburg - konservativ vänsterrebell
Se Gud! Nya och utökad upplaga (reklam)
SkamligaSkälmar
Staffan Beckman, Israel, Göran Skytte, Masaier, Samburus
Stanley Spencer
Subaltern. Reklam
Subaltern #1-2007 (reklam)
Sundsrud + Tankred / Vernissage (reklam)
Sydsvenskan och Europapriset (2007)
Teater Dekadens. Reklam
Teater Dekadens. Teori
TeaterTerrier : Den sista människans... (reklam)
Terese och Ulrike
Terror och svek. Ett västerländskt dilemma?
Terrorister?
The War (Bush osv…)
Theatre Decadence
Thomas Mann i Zürich (se även: Mann)
Tilman Spengler frilägger Lenins hjärna
Tyskland och riktade mord / Schäuble
En doft från den unkna världen
Uppror i Kasban
Uppror i Kasban
Vad är lyrik?
Werkelid och hyckleriet
Wittgenstein, Ludwig
Zimbabwe förr och nu
Zürcher Sprayer


Thomas Dapper
Stammheimer Testament

Kathy Delacoer (photographer) / Bo I. Cavefors (model)
Serenity. Test.

Elggren, LeifIstället för ljud
Isola di San Michele occupied (reklam)

En Kartusian / A CarthusianJesus
Iron Jungle of Hate / Godotism
Susanna
Den gode Herden
Descent to Savagery
Den engelske martyren
Hymn to Silence

Falk, Bertil
Teater Dekadens (recension)
Sonett över 800+ / Till Bo

Lord Grey of Fallodon
Fåglar och fågelsång

Holst-Ekström, Måns
Italien. Ur en kommande roman

Anna Holmström
Heidegger och Levinas

Hopkins SJ, Gerard ManleyDu är sannerligen rättvis, Herre

Hughes, Langston
Jag lärde känna floder

Ignatius av Loyola
Texter
Keep your soul in peace
Jacobsson, Manuel
Dikter
Långfredagens tenebræ
O ljuva Kristus

Katolska NyheterBible, evolution are perfectly compatible
Carl Linnæ and homosexuality / Catholic education

Loriot
Tal inför kammaren
Klas Lundström
Texter

Martini SJ, Carlo Maria
Aposteln Paulus väg till Damaskus
Den Helige Paulus förvandling




Minaret nr 1/2006Minaret nr 2/2006

Muju
Buddas zen
Nilsson, Lena
Jag längtar ömhet

Omar, MohamedMedryckande esssäer av anarken Cavefors. Recension
Missionsstationen
Spökfången
Om Faraos förbannelse

Paneuropa
Om terrorism och
legitimt motstånd (referat)




Performanceverk – 10 bästa

Pound, EzraCanto LXXXI
Alexis Piron : Ode à Pirape
Reese SJ, Thomas J.Homosexuality
What Makes A War Just?
Pope and Pro-Choise Politicans
The Latin Mass is Coming!
What do we owe the Iraque people?

Lena Selander
Mute (reklam)

Sjöberg, GustavDurchzug-Sviten

Sternudd, Hans T.Förord till Cavefors bok Teater Dekadens. ÄVEN: Bertil Falks recension i Dast




Söder, Per-Eric
Ny bok, Sot, samt dikten I väntan på Mister Allan


Thoma, Ludwig : Herrskapet Käsebiers italienska resa...
Wilhelmsson, Per-Johan
Till Ernst Jünger; En kärleksförklaring
Zeccola, Guido : Dikt

CARLO MARIA MARTINI SJ / PAULUS PÅ VÄG TILL DAMASKUS

Carlo Maria Martini SJ
Kardinal

PÅ VÄGEN TILL DAMASKUS
är första BETRAKTELSEN
av Carlo Maria Martini SJ i hans bok
DEN HELIGE PAULUS BEKÄNNELSER

I denna betraktelse över den Helige Paulus bekännelser använder vi oss av en alternativ metod. Först stannar vi vid hans omvändelse, tänker igenom den och gör den levande för oss. I den följande meditationen går vi vidare, eftersom temat, som en följd av betraktelsen över händelsen, leder oss till att det som Paulus beskriver i sina brev lärorikt och spirituellt fördjupas.

Det första omvändelsetemat är upplevelsen vid Damaskus. Om vi hade frågat Paulus, när han genomled sitt martyrium, vilken upplevelse som varit mest avgörande för hans liv, hade han utan tvivel svarat: omvändelsen vid Damaskus. Apostelns hela liv står i denna händelses tecken. För oss är det svårt förstå att i verkligheten förstod Paulus först i dödsögonblicket vilken betydelse denna händelse hade haft för honom. Möjligen kommer också vi först mot slutet av våra liv förstå vad dopets nåd och prästvigningen betytt för oss.

Men trots detta är det svårt att starta vid Damaskushändelsen eftersom den utgör ett skeende som innefattar allt, och som man endast kan förstå i ljuset av den följande omvändelsen. Ett är säkert och det är att för Paulus börjar allt just då och där.

Innan var han helt annorlunda; därefter kommer allt att bli annorlunda.

Falska tolkningar:

1) Till att börja med måste vi avvisa några falska tolkningar kring denna händelse, som så ofta behandlas vid katekesundervisningen, i liturgin, i konsten. Paulusbilderna - hästen, att Paulus ramlar av hästen, ljuset - framstår ofta som ganska banala. Händelsen är missförstådd och man missuppfattar ofta vad som verkligen skedde, vilket innebär att det blir svårt förstå Guds vägar till människan.

- Det är falskt och ofullständigt att se Damaskushändelsen endast som en moralisk omvändelse, som, tex, att Paulus var en stor syndare som vid ett bestämt tillfälle, när han insåg vad han gjort, ändrade sitt levnadssätt. Omvändelsen betraktad som etisk handling betonar istället Paulus starka vilja, antyder en djupare förvandling och att han påbörjar en inre vägs vandring. Med detta synsätt koncentreras allt kring det som Paulus var, vad han gjorde för att förändra sig och vad han blev.

- En annan begränsad tolkning är att tänka på Paulus som en man som byter banér, som en ivrig företrädare för lagarna, men som vid ett bestämt tillfälle på sin livsväg, med all den iver han var mäktig, med sin talarförmåga, sin oförtröttliga aktivitet, byter sida och går i tjänst under Kristi banér. Sådant är endast att byta objekt, att gå från den ena kyrkan till den andra; först tjänar han synagogan och därefter Kristi kyrka, som han anade skulle bli den mest segerrika av de båda. Också i kristenhetens historia förekommer sådana kallelser, som man hellre bör kalla för att byta banér. Då och då följer därefter ett ytterligare byte, till ett tredje banér. Man går in i ett dynamiskt skeende där vulkanens energi, som var inriktat mot en viss sak, vänder sig sedan mot en annan sak, som förefaller vara bättre. Efter ett sådant steg återgår man inte sällan till den första saken men känner samtidigt en inre oro därför att man inte vet vad som skett. I sådana fall handlar det inte om en omvändelse utan om att byta sida.

Om vi förklarar den Helige Paulus omvändelse på detta sätt blir följden att vi använder denna omvändelsemodell på vår egen omvändelse eller på andras omvändelse och förringar därmed i hög grad Guds handlande.

2) Låt oss analysera allt vad vi låter Paulus säga, allt det som vi menar och tror han berättar om sin omvändelse.

Först och främst: själva order "omvändelse".

Jag frågar mig om det överhuvudtaget är riktigt att tala om Paulus "omvändelse", eftersom han själv aldrig använder detta ord för Damaskushändelsen. Möjligen är det så att vi ännu inte förstått särskilt mycket av det som då skedde med honom. Vi klassificerar händelsen och reducerar den till en lättfattlig formel, men uttömmer inte alla dess möjligheter.

Begreppet "omvändelse" är typiskt för Nya Testamentet. Numera talas det om "omvändelse", men tidigare utgick man från texten i Vulgata, där det talas om "botgöring". Språket har förändrats.

Tidigare sade Jesus, vid sin första förkunnelse, enligt Markus 1:15: "Omvänd er och tro på budskapet". Det överensstämmer med latinets "pænitemini".

Idag använder man uttrycket "omvänd er" istället för att tala om "att göra bot".

I Nya Testamentet finns ett specifikt ord för vad en omvändelse innebär. Det är bra att erinra sig detta, så man vet vad man talar om - vilket vi redan tidigare konstaterat.

Ordet "omvändelse" är typiskt bibliskt. Det står för det hebreiska ordet "sub" som betyder "att återvända". En omvändelse är den situation man befinner sig i då man går i en viss riktning mot ett bestämt mål, för att därefter återvända till utgångspunkten.

Att återvända framställes i Nya Testamentet framför allt med hjälp av två verb som man finner i Synoptikerna och i Apostlagärningarna:
"metanoéin", som innebär en mentalitetsförändring, samt
"epistréfo", som beskriver ett "återvändande".

Markus 1:15 - "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet!". Ordet är "metanoéite", medan vi i Apostlagärningarna (3:19; samt Paulus andra tal) finner orden "metanoéin" och "epistréfo"; "Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade".

Även uttrycket "att göra bot" har en precis betydelse. Det ger uttryck för den inre smärtan över gärningen samtidigt som det beskriver själva botformen som ett tecken för den skedda förändringen. Alla dessa uttryck beskriver det fundamentala temat "återvänd". Enligt Apostlagärningarna använder Paulus dessa ord i sina predikningar.

"Ångra er därför och vänd om…". De båda verben är "metanoéin" och "epistréfein" och de talar alltså om bot och om följderna av bot.

Av just dessa skäl blir vi så mycket mer förvånade över att aposteln aldrig beskriver sin egen upplevelse vid Damaskus med ordet "omvändelse". Han säger aldrig att händelsen har något som kan liknas vid vad som i andra sammanhang omtalas som metanoéin eller epistréfo.

Paulus förstod mycket väl betydelsen av ordet omvändelse och han visste att vad som skedde med honom hade alla karakteristika för en omvändelse. Men det som sker med honom, med hans eget liv, är av ett mycket djupare och större slag. Man bör också uppmärksamma att aposteln Johannes aldrig använder dessa ord medan de däremot ofta förekommer i Synoptikerna och i Apostlagärningarna. Det visar att det i Nya Testamentet finns skilda uppfattningar om hur man skall ge uttryck för människans komplicerade väg till Gud. Johannes föredrar att tala om "att komma till Jesus", att "komma till Honom" och att "gå till Honom". Omvändelsens grundidé - som är fundamentalt biblisk - uttryckes i det fjärde evangeliet med ord som betonar det personliga förhållandet till Jesus, som betonar efterträdarskapet, lärjungeskapet. Detta överensstämmer med vad Paulus säger om sin egen omvändelse.

HEMLIGHETEN KRING DAMASKUS

Efter det att falska och otillräckliga förklaringar behandlats skall vi nu ser hur Paulus själv beskriver hemligheten kring Damaskushändelsen.

Den första överraskningen är att han sällan talar om den. Han är mycket tystlåten över denna för honom livsavgörande händelse, trots att han i alla sina brev bekräftar vad som skett. Det är en händelse vars betydelse inte står helt klar för honom förrän i dödsögonblicket; han talar aldrig om den direkt eftersom det är en starkt personlig händelse. Möjligen är det så att det är viktigare för honom att integrera Damaskushändelsen i sitt livs totalitet och sedan använda den i sin teologi.

I vilka texter talar Paulus om Damaskus?

a) Av de stora Paulusbreven talas om Damaskushändelsen endast i brevet till galaterna: "Men Han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt att uppenbara sin son för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet..." (Gal.1:15-16).

Här använder Paulus fyra verb: Han har utsett mig, Han har kallat mig. Han uppenbarade att jag skulle förkunna. Av dessa verb hänför sig endast det tredje till själva omvändelsen. De tre andra verben sätter händelsen i samband med de gudomliga planerna: "Han har utsett mig, Han har kallat mig", dvs: Han har beslutat att uppenbara sig för mig.

Den faktiska erfarenheten är sålunda i huvudsak beskriven som Sonens uppenbarelse inför Paulus och som ett uppdrag.

b) I ett avsnitt av Romarbrevet talar Paulus - inom en allmänt beskrivande ram - om sina egna erfarenheter: "Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder.. Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet" (Rom.8:29-30).

c) I Första Korinterbrevet finns en mycket kort hänvisning i en polemisk kontext: "Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre?" (1Kor.9:1).

Damaskus var alltså "att se Herren". Och något senare i samma brev: "Allra sist visade Han sig också för mig, detta ofullgångna foster. Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling." (1Kor.15:8-9).

Han, som förföljt Kyrkan, definierar händelsen som en "uppenbarelse" för honom den "ovärdige". Här har vi några ögonblick av moralisk omvändelse, men faktum kvarstår: Jesus har uppenbarat sig!

d) I en annan viktig text talas visserligen inte om själva händelsen, men Paulus beskriver vad han upplevt: "Ja, om någon tror att han kan förlita sig på något yttre, så kan jag det ännu mer, jag som blev omskuren på åttonde dagen, som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebréer, i laglydnad en farisé, i trosiver en kyrkans förföljare, i rättfärdighet efter lagen en oförvitlig man. Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust. Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus. För hans skulle har allt det andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt den som tror." (Fil.3:4-9).

Vad som varit och vad som komma skall är omskrivet som egendom och fattigdom (Kristus är den nya egendomen). Uppbrottet från allt vad han äger, gör Paulus eftertänksam. I första brevet till korinterna skriver han: "Jag är den minste" (vi skulle säga: jag är en syndare), men säger nu att han var "en oförvitlig man" vad gällde lagen. Där ser man att det inte är så enkelt att använda orden "syndare" eller "Gudshädare" om Paulus!

Om Paulus är felfri, vad har då förändrats?

"Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust".

Här sker en omvärdering av Paulus hela värld. Vad som tidigare var viktigt för honom, är numera av intet värde, är honom inte på något sätt väsentligt. Allt det han tidigare inte kunde avstå ifrån avfärdar han nu som sopor, därför att bekännelsen till Kristus är det absolut primära: Kristus fyller honom med full styrka. Bekännelsen om att vara uppfylld av Kristus innebär att alla tidigare val och värderingar förintats.

e) Ytterligare en viktig text finner man i Paulus andra brev till korinterna, 4:6, "Ty Gud, som sade: ’Ljus skall lysa ur mörkret’, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus".

Denna text har använts av samtliga apostlar, men den får en särskild kraft när den användes för att belysa Paulus omvändelse. Gud, Skaparen, lyser upp deras hjärtan och uppfyller dem så att de kan förstå rikedomen i Kristus, i Kristi liv.

f) Vår sista text är den som lättast tar oss med på vägen till att förstå den moraliska betydelsen av Paulus omvändelse. Det vore orätt att gå förbi den texten, även om den språkligt sett är ganska svår: "Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus, vår herre, för att han fann mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, mig som förut varit en hädare och hänsynslös förföljare" (1Tim.1:12-13).

Var han en hädare och förföljare? Var han "utan fel" som han skriver i brevet till filipperna, eller var han också moraliskt en syndare? Paulus fortsätter: "... Men jag mötte förbarmande därför att jag handlade i okunnighet, i min otro. Vår Herres nåd har överflödat, med tro och kärlek i Kristus Jesus. Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte förbarmande, och det för att Kristus Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod på mig som den förste, urtypen för dem som skall komma till tro på honom och vinna evigt liv" (1Tim.1:13-16).

Här ser vi hur obegripligt, hur djupt hemlighetsfull denna omvändelse är! Damaskushändelsen är mycket mer än en snabb moralisk omvändelse, mycket mer än förmågan att tänka om.
Paulus omvändelse består av en sådan rikedom så att vi måste närma oss honom i största ödmjukhet och med vördnad, i övertygelsen om att vi endast kan förstå bråkdelar av det som sker med honom, men att vi dock, med Guds nåd, kan lära oss åtskilligt av detta.

Må allt detta hjälpa oss så att vi bättre kan förstå oss själva, vår levnadsväg och vår omvändelse.

FRÅGOR SOM ANGÅR OSS

Till slut den stora och avgörande frågan: när omvände jag mig? Finns det i mitt liv ett omvändelsens "när", som var avgörande för min andliga utveckling?

Existerar inte något sådant klart "när", så har det säkert funnits tider av förändring, av omvändelse, av kriser vilka lett till ny förståelse av Guds hemligheter.

Men om vi aldrig har upplevt en sådan total sinnesförvandling, som är nödvändig för ett kristet liv, då har vi ännu inte gjort bekantskap med alla de nyheter som efter en omvändelse finns utefter den kristna vägen.

Förstår jag inte vad texterna säger om Paulus, då är det säkert svårt att förstå vad som försiggår inom mig.





Därför sätter vi vårt hopp till bönen och ber: Herre, lär mig känna Din väg, låt mig som profeten Jeremia placera ut nya vägvisare medan jag noga tänker igenom vad som skedde med mig på de gamla vägarna. Hjälp mig, Herre, att lära känna de olika stegen på Din frälsningsplan, ljusets tider och mörkrets tider och tiderna av prövning intill gränserna för det uthärdliga. Låt mig förstå vid vilken punkt på vägen jag just nu befinner mig. Om detta ber vi Dig genom Kristus vår Herre. Amen.


Översättning: Bo I.Cavefors. Copyright©Bo I.Cavefors, Zürich 1982, Malmö 2003, 2006.
Originalets titel:Le confessione di Paolo (Editrice Ancora, Milano 1982).
Tyskspråkig utgåva:Die Bekenntnisse des Heiligen Paulus (Verlag Bo Cavefors, Zürich 1983).
Alla rättigheter förbehålles. Kopiering utan copyrightinnehavarens tillstånd är förbjuden. Gäller även för undervisningsbruk.




Hela boken
DEN HELIGA PAULUS BEKÄNNELSER
finns, i svensk översättning, på bloggen PAULUS.

Kapitlet ”DE SJU DÖDSSYNDERNA” finns även på websiten Katolik.Nu.

En synnerligen intressant essä om Paulus, av Mårten Björk, finns på blogen Avanti Barbati.

Den tyska upplagan av Martinis DIE BEKENNTNISSE DES HEILIGEN PAULUS. Betrachtungen, är tyvärr slutsåld.

Däremot finns det kvar exemplar av Carlo Maria Martinis

MEIN VOLK, ZIEH HINAUS AUS ÄGYPTEN. DER WEG DES HIRTEN IN SEINEM VOLK samt

ICH MACHE EUCH ZU MENSCHENFISCHERN. DER VERKÜNDER DER FROHEN BOTSCHAFT NACH DEM LUKASEVANGELIUM,

vilka kan beställas hos förlaget, 190 kronor per ex.

Läs även den sjunde betraktelsen, om Den Helige Paulus omvändelse...

MARKISENS SKUGGOR

Bo I. Cavefors
MARKISENS SKUGGOR

Julien Greens romaner är lidelsefulla bekännelseskrifter, fantastiska visioner av det omöjliga, av det till synes ockulta. Två personer är alltid närvarande mellan raderna, osynliga, markisen de Sade och älskaren och adoptivsonen Eric Jourdan. Greens böcker är avgrundsdjupt demoniska uppslagsverk om människans längtan efter att synda, om skuld och om sexuella specialiteter. Likt Bernanos, Mauriac och Pasolini gäller den allt annat övergripande striden: hur tolka Kyrkans läror, hur förlossas från det onda. Hur förlossa Kyrkan från det onda som är begär efter makt och ägodelar. Den extas som är en del av Gudsarvet går förlorad för människan när maktbegäret tillåtes dominera. Människan, och Kyrkan, fjärmar sig från det som är kristet och franciskanskt, att kunna välja mellan att vara fri eller ofri, att vara ett Guds barn eller ej, att stå fri från jordiska värderingar. Green menar att människans maktberusning ligger som gröngul galla över samhällets institutioner, Kyrkan inkluderad. Hoppet finns hos den helige Francesco av Assisi. Religiös och erotisk extas leder till insikt om det egna Varat. Insikt om det onda, om att synden i kristet teologisk mening också den utgår från Gud. Green följer Rimbaud som följer Pascal när denne i divertissement summerar alla de sköna frestelser som leder in på vägen som leder bort från Gud. Också Baudelaire accepterade den tanken. Alla sjunker in i en oändlighet som rymmer allt, erotik och frihet, extas och död. Det klara vatten i vilket dopet sker. När Sartre talade om Saint Genet, om den helige Genet, menade han att denne storkukade bög bar drag av franciskansk helighet. Green, förhäxad av skam och nåd och av Helvetet, menade att ett liv utan Gud är en absurditet, att människan självklart måste passera skärselden, samtidigt glädje och plåga, som piskrappet. För Green är Gud närvarande i varje människa. Greens Gud är icke-rationell och vägen till förståelse av denne icke-rationelle Gud går via helgon som Francesco av Assisi, Johannes av Korset och Ignatius av Loyola. Resultatet av sådan tro är varken gnostiskt eller blasfemiskt. Sådan tro gör världen förståelig och möjlig att uthärda. Det är en erotikens och trons mystik. I den tron behövs ingen ars erotica. Det är att träda in i den horisontlösa värld Ernst Jünger beskriver i In Stahlgewittern, som finns i Jimi Hendrix musik, i Malcolm X politiska teologi: Markisens skuggor. I dikten Svarta Rosor skriver Ernst Josephson år 1888:

I mitt hjerta det växer ett rosenträd,
som aldrig nånsin vill lämna mig fred,
och på stjelkarne sitter det tagg vid tagg,
och det vållar mig ständig sveda och agg;
ty sorgen har nattsvarta rosor.

+ + +

Även i Markisens hjärta växte det ett rosenträd. Med tagg vid tagg. Vid gryningen den 2 juli 1789 befriades de Sade ur Bastiljen. Fick arbete som citoyen Sade i det radikala sansculottiska partiets section de piques. Sade som partiarbetare, en otrolig tanke. Som motståndare till dödsstraffet tvingades han avgå efter två dagars presidentskap. Sades arbete som partiarbetare fick ett snabbt slut. ”…sorgen har nattsvarta rosor”. Dödsstraffmotståndaren dömdes till döden, men Robespierre störtas och Markisen räddas till livet. Fån fängelsecellens gallerfönster såg han hur under trettio dagar 1 800 offer fördes till schavotten för att nackas. Etthundratjugo dagars sexorgier i Sodom krävde trettio människoliv. Kan man dra lärdomar av detta? Markisen drog sina slutsatser om livets nollpunkt, om den frid mellan människa och natur, mellan människan och människans natur, som är själva Ursprunget innan det emancipatoriska oförnuftet satte klorna i själarna och skilde subjekt från objekt. Men det finns undantag, också i vår tid. Som när Stefan George-lärjungen Claus Schenk Graf von Stauffenberg försökte spränga Hitler i Luften. Som när trumpetaren Chet Baker gav funny Valentine ett tvåminuterlångt solo. Som när James Dean körde av vägen med sin Porsche Spyder. Där och då fanns Markisens skuggor med i dramat. Det emancipatoriska förnuftet förvandlat till rök och aska. I Sades historia om Justine och Juliette förvandlas de humanistiska, de moraliska, de teologiska och de politiska teserna till en enda landsomfattande antites. Antitesen segrar över förnuftet. Oskulden Justines kval och lidanden i klostret, i tjänst hos barnamördare och falskmyntare, å ena sidan. Systern Juliettes liv i last, lust och list men ej i gudlöshet, som leder till social acceptans, å andra sidan. Alltså: konsekvent och systematiserad och rationell ratio är inget annat än formalia. Slutsats: Kant misstog sig, som vanligt, när han hävdade att förnuftet bör vara ledstjärna för den som söker sann moral. Sann moral är omoral. Varken frågan om Guds existens eller om dekalogens föreskrifter kan förstås med det förnuft som är resultatet av vad som utpekas som sann moral. Inte ens den som med sofismers tillskyndan filosoferar kring philosophie mitré kommer längre än den Helige Thomas när han fördömde varje handling där någon dödar någon annan. Vad finns det för skillnad mellan den Helige Thomas välgenomtänkta och genomfilosoferade men självklara slutsats och Markisens slutsats att logik och anti-förnuft finns på samma sida av myntet. Justines och Juliettes chronique scandaleuse är ett erotiskt, homeriskt och himmelskt epos där upphovsmannen låtit sista täckelset falla. Sade ser inte viljan till makt som förnuftsimmanent utan som en del av människans kåthet. Genom det ställningstagandet blir han ideologikritikernas kritiker men samtidigt själv ideologikritiker. Tredimensionell logik framför allt när han uppträder i älsklingsrollen som teolog, som religionskritiker. Med hjälp av naturvetenskap och filosofi försöker Markisen punktera tron på Gud, för att stärka sin egen tro på Gud. Tron stärks genom tvivel. Sade avslöjar sig som gammal jesuitskolelev när han med historisk-empirisk precision kastar sig in i debatter med skolastiker och i alla fall gör ett ärligt försök att motbevisa deras teser i refutatios. Men Markisen är Markisen och masken faller när han istället för att hålla sig kvar på den kyliga sakprosans altare förfaller till att fara ut i förolämpande tirader om den oheliga alliansen mellan rökelse och spira, mellan Kyrkan och den profana Makten. Ibland förefaller Markisen häda Gud, men så är det inte, i ”hans hjerta det växer ett rosenträd”, visserligen med ”tagg vid tagg”, men är det inte njutningens plåga Markisen söker? Aga genom piskning. Georges Bataille menade att detta dialektiska förhållningssätt mellan tro och ifrågasättande är den sanna och verkligt illusionsfria välsignelsen. Sade var medveten om konflikten och förklarade den med att vad som något slarvigt kallas för blasfemi är tillåtet litterärt medel för att ge texten must och märg och fantasin luft under vingarna. Det gudsförnekande språket förvandlas till sin motsats när det kombineras med sexuella variationer som illustrerar Kyrkans riter. Framvisad sado-masochism blir ett medel för den troende att visa sitt fortsatta sökande efter Gud. Sades ”blasfemi” är en under kritikermasken illa dold bön till Gud om nåd. Sade är teologins malgré lui, en svart messias, korsfäst som den svarte Kristus Jesus på krucifixet i Dresdens Kreuzkirche. Sades orgier är offerceremonier för att fira Varats totala kollaps, mässor för en ofullkomlig gud om man med ofullkomlig gud menar en gud som menar allvar med att skapa och ge människan en fri vilja. Men en sådan ”ofullkomlig gud” är samtidigt vår ende och sanne Gud! Den troende Markisen tillber Gud men som den borne libertin han är visar han sin tro genom att skapa en subversiv gudsupplevelse med variationer av starkt sexuellt extatiska ingredienser, inget okänt fenomen eller ickeefterlängtat fenomen ens hos Kyrkans officiellt erkända helgon. Markisens sado-masochism var en protest mot den form av paradis som intet annat är än ett sexuellt ruinlandskap, en värld utan människor, utan mänskliga lidelser. Utan Gud.

Copyright!©Bo I. Cavefors 2006